Jag tycker mycket om stora städer, och passar rätt ofta på att irra omkring några timmar när jag får möjlighet på resa. Eftersom jag nästan alltid reser till eller från något evenemang så blir det sällan mer än så, vilket gör att man får försöka att improvisera efter vad man tror är närmast det man uppskattar. En mycket tydlig tumregel är att man ska hålla sig ifrån allt som argumenterar för att de är mycket genuina. Tar man Stockholm så blir det uppenbara exemplet de ställen utmed Drottninggatan och Västerlånggatan i gamla stan som skyltar på engelska med att de serverar äkta svenska köttbullar. De är förvisso köttbullar, men svårt överprissatta och tillkrånglade. Vill man uppleva något genuint eller autentiskt svenskt så är det inte på de stråken, utan någonstans längre bort från centrum som inte skyltar på engelska.
Så här är det naturligtvis i alla andra städer också, vare sig det är där jag nu befinner mig på armbrytar-VM i en liten grekisk turiststad, i Thailand vid den påstått oförstörda stranden, eller någon annanstans där någon försöker att försörja sig på vår märkliga jakt på något autentiskt. När man tänker på det så blir det uppenbart hur många gånger man har blivit lurad. Någon säljer min egen längtan till mig med en prislapp i den lokala valutan översatt till engelska. Det blir med åren färre och färre gånger jag faktiskt tror på skyltarna om autentiska upplevelser kanske just på grund av den här tumregeln. I det ögonblick något är till salu så är det inte längre autentiskt.
Kanske är orsaken till att det ändå hela tiden förekommer överallt vårt eget fel, vi som söker det där autentiska. Vi vill så gärna vara med om det där äkta att vi glömmer bort att det som gör det äkta är att det inte har med pengar att göra. Vi vill på ett par timmar uppleva det som har tagit en kultur hundratals eller tusentals år att utveckla, och eftersom vi inte har något annat mätverktyg än pengar så tror vi att det kan användas här också. Det är därför det är så vanligt med berättelser om den där gången när man faktiskt var med om något som inte var till salu i turistfällorna, och då ofta lägger till en kommentar om hur billigt det var. Vi förstår inte utan prislappar.
Kanske är nyckeln att lämna plånboken hemma, bildligt talat. Om vi inte bryr oss om det som är till salu så får vi leta efter annat. Kanske är det en mycket mer autentisk upplevelse av platsen man besöker att leta reda på ett lokalt källargym och träna där en eftermiddag. Det kan vara en mycket mer äkta upplevelse att dela en proteinshake efter passet med någon du träffar i den där källaren än vad som helst som man försöker betala för under ett par timmar. Vem vet, kanske är du så trevlig att du blir hembjuden på en måltid som ingen kallat för autentisk på en meny. Upplevelser nämligen något man skapar själv, inte något man köper.
