Det är inte många beteende som är så ifrågasatta och kritiserade som vår benägenhet att skjuta saker och ting framför oss. Ska jag travestera Paulus här så skulle jag säga ”de som prokrastinerar, bland vilka jag är den främste”. Jag är alltså svårslagen på området, så till den milda grad att jag tvingats försöka bryta ner och förstå beteendet. Jag har ju inte svårt att komma igång med allt, så det är inget övergripande. Inte heller tycks det som om det bara är tråkiga saker som är svåra att komma i gång med, jag liksom de flesta andra människor har lite tråkigt nu och då utan att därmed omedelbart hittar på något roligare.
Jag har kommit så långt att jag tror att det i alla fall vad mig anbelangar kan bero på två saker, ibland i kombination. Det ena, och jag tror kanske mest förekommande, är att jag helt enkelt inte är riktigt säker på hur man gör. Det är inget som jag tycker om att erkänna, och då blir det enklare att för mig själv och andra hävda att jag bara inte kommit i gång än. Av någon anledning känns det enklare att erkänna karaktärsbristen än kunskapsbristen. Kanske beror det i sin tur på att det man inte känner till är just okänt, och därför vet vi inte riktigt hur mycket arbete eller ansträngning det kräver. Det här berör faktiskt ofta så vardagliga saker som gymövningar. Om vi inte fattar hur en övning ska utföras eller hur det ska kännas så är det lätt att skita i den. Som i allt annat är vi lite rädda för det okända, och håller oss undan det om vi kan. Den här aspekten löses faktiskt med analys. Vad är det jag inte vet hur man gör? Vems kontaktuppgifter är det jag inte har? Vad är det jag är osäker på? Det här ska man nog helst göra själv, det är inget roligt att sitta och erkänna för andra, men det kräver naturligtvis att man inte ljuger för sig själv. Det är vanligare än man kan tro. Slutar man med det så har man snart klart för sig vad man behöver göra först, så att man kan komma i gång med det där man trodde att man bara har skjutit upp.
Den andra för mig mycket vanliga orsaken är att jag egentligen inte är övertygad om att det är något som behöver göras, alternativt något som med fördel kan göras bättre av någon annan. Den här är lite lurig, eftersom du kanske faktiskt har rätt. Bara för att andra eller eventuellt ett dåligt samvete säger att något ska göras så kanske det inte behöver göras. Det är naturligtvis ofta subjektiva bedömningar, eftersom olika människor har olika toleransnivåer när det gäller städning, vikta lakan, krattade löv eller skottad snö. Självfallet kan hänsynen till medmänniskor göra att du bör bortse från din egen höga toleransnivå och faktiskt göra det din omgivning vill, om inte annat för husfridens skull. Vad det gäller dig själv så kommer du att må mycket bättre om du slutar att säga att du ska göra något sen, och bara säger att du inte vet hur man gör, eller faktiskt inte vill.
Skjut inte upp till morgondagen det du kan skita i helt och hållet.
