Eftersom jag sedan några månader bor mer permanent på landet så jobbar jag hårt med att lära om en del i mitt beteende för hur man handlar. Det finns många fördelar med att bo i Stockholm, bland andra att man hela tiden har allt man behöver inom väldigt nära räckhåll. Behövs något till kvällsmat, eller för all del till frukost, så går man helt enkelt efter det medan ugnen blir varm. Det föreligger helt enkelt inget behov av mellanlagring i hemmet. För den som försöker att hålla lite koll på hur man äter kan det här vara ganska praktiskt. Man köper helt enkelt inte hem något som inte ligger i den omedelbara konsumtionsplanen. Här på landet är det lite annorlunda, eftersom man behöver ha det mesta hemma även för lite längre framförhållning än nästa måltid. Visst har det i alla tider förekommit akutåkningar in till närmaste samhälle för att man inte har en viktig ingrediens hemma, men för totalekonomins skull är det bra om det hålls till ett minimum.
Det finns mycket som är bra och väldigt hemtrevligt med att ha lite resurser i skafferi och frys, men det finns uppenbara fällor för oss som har ett sug efter något gott i stället för karaktär. Det är helt rimligt att ha ett paket med glasspinnar hemma eftersom det ibland kommer barnbarn på besök, och det är viktigt att de får i sig hela kostcirkeln, både korv och glass. Därav att jag köpte hem ett sådant paket, med resultatet att det ändå inte finns någon glass hemma, den har jag ätit upp. Barnbarnen blir i sig inte lidande, jag försöker uppfylla min roll som morfar bäst jag kan, och kommer att köpa mer tills de kommer nästa gång, och så börjar det om. Däremellan försöker jag lösa problemet genom att inte köpa hem mer sådant, vilket leder till att jag inte alls har ett sådant där hemtrevligt förråd av mat och godsaker, utan ändå måste handla särskilt om det ska vara något utanför en vardagskonsumtion.
Det finns naturligtvis symbolvaror som jag lyckas låta bli, till exempel chips. Är jag helt ärlig med mig själv så är chipspåsen nämligen uppäten i samma stundsom jag köper den, även om den är oöppnad. Det blir som med Schrödingers katt, den är både levande och död så länge den är i lådan. Chipspåsen är både oöppnad och uppäten samtidigt, kan man säga. Egentligen skulle man kunna säga samma sak om broccolin i frysen, men den lutar mer åt att vara oöppnad. Det såg jag senast jag tog en glasspinne.
Just nu är lösningen att ha mycket proteinstinna livsmedel hemma, även om de inte ingår i en omedelbar plan. Ägg, kött, kvarg och olika fiskkonserver finns det numera nästan alltid hemma. Om man ska okynnesäta så är ändå det bättre, och det går dessutom att få till sådant som går att bjuda på vid behov. Jag har resignerat inför att om jag vill bjuda på kaffe så blir det en slät kopp. Allt som jag köper hem eller bakar för att ha något att bjuda på kommer jag att äta upp innan någon dyker in på besök.