MAXstyrka

Allt inom kraftsport

nov
15

Soptippar och utedass

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Min ladugårdsvägg är nuförtiden fullbelagd med ett helt sortiment av återvinningskärl, i princip lika många olika som det finns vid en återvinningsstation i en tätort. Jag är inte den främste av källsorterare, men skiljer i alla fall på metall, glas och plast. Jag kämpar fortfarande lite med gränsdragningen mellan restavfall och matavfall, men tids nog kommer nog det också. Alla har en egen uppsättning här på landet, så härförleden höll det på att gå helt överstyr när tre olika hushålls sorteringskärl skulle stå vid samma ladugårdsvägg. Tack och lov var kommunen talbar när vi hänvisade till att de tre hushållen knappt innehöll mer folk än ett snitthushåll, varför vi nog skulle klara av att dela på en uppsättning. Det gick bra, även om det inte blev billigare.

Allt det här står i skarp kontrast till min barndomsupplevelse av soptippar, dels i Afrika, men också en liten byvariant här i byn som jag sprang på när jag var på upptäcktsfärd i skogen som liten. Den hade funnits där väldigt länge, och gamla plåt, glas och porslinsdelar var oändligt spännande, och hade inte alls försvunnit med tiden. Man löste helt enkelt på den tiden frågan genom att häva skiten där man inte såg den och därmed inte behövde tänka på den. Mänskligt, och mycket begripligt, men knappast någon hållbar lösning. För eller senare trampar någon ner i bråten, och helt nya problem uppstår. Då har vi ändå kommit framåt nuförtiden. På något sätt måste saker och ting hanteras, och inte bara skyfflas undan, även om det är smidigare att vräka allt i en skogsdunge än att stå och sortera.

Lite sämre är vi nog lite till mans på att hantera andra problem lika rationellt. Den metaforiska skogsdungen är nära till hands, både när det gäller relationella problem, och sådana som uppstår när vi försöker göra saker tillsammans i familjer, föreningar, klubbar och förbund. Det kan skapa mycket bök, och rätt långa diskussioner om vad som ska förpassas i vilken tunna, men tar man inte det utan vräker undan det där man inte behöver tänka på det så finns problemet kvar, och dyker ofta upp vid väldigt olämpliga tillfällen. Det som kan upplevas som föreningsbyråkrati och krångliga regelverk kanske bara är välbehövliga sorteringskärl för att det ska funka i framtiden?

Med risk för att dra metaforen lite för långt så finns inte den här problematiken på landet runt gamla utedass. Visst finns det en del gamla skithus kvar, och framför allt de som nyttjas och som fylls på med skit är ingen upplyftande upplevelse. Men är de äldre, var tillräckligt djupa och har fått vara ifred så har naturen absorberat dem, och ofta är det väldigt god växtlighet runt dem. I min långt dragna metafor motsvarar det här känslostormana som uppstår i våra gemensamma projekt när vi blir osams. Inte alls fräscht när det är precis färskt, men låter man bli att peta i det så klarar ofta miljön vi är i av att absorbera det. Bara vi har sorterat bort sakfrågorna, de måste hamna i rätt återvinningskärl.

Share

Leave a Reply


*


Translate