Eftersom jag har en förkärlek för det centraleuropeiska köket så är surkål ingen ny bekantskap, utan snarare än god vän att träffa nu och då. Med stora delar korv och fläskkött i sitt grundutbud så blir det helt begripligt att surkål serveras till det mesta. Det behövs en del syra för att balansera fettet, och den levererar surkålen förträffligt. Det kan även gå åt någon kryddad snaps för att hjälpa en kämpande matsmältning, men det är en annan fråga. Eftersom jag tills helt nyligen bodde i Stockholm så gick det alldeles utmärkt att söka upp de ställen som förvaltade just det köket bäst. De kanske absoluta favoriterna är nog ÖK, eller Östgötakällaren som det skrivs ut. Stället har ganska lite med Östergötland att göra, namnet kommer av att det ligger på Östgötagatan på Söder. Till dem ska också läggas Brunos korvbar, som finns både på Söder och Östermalm, och som serverar surkål till i princip hela sitt omfattande korvutbud. Så länge jag bodde inom gångavstånd av dem fanns således ingen anledning att försöka sig på anrättningen hemma, detta eftersom köket heller inte innehöll tillräckligt med plats för att ha surkålsburkar stående under produktion.
Nedflyttad till landet är dock förhållandet det motsatt, ingenstans inom gångavstånd serveras det surkål, eller ens för den delen inom rimlig biltur, däremot så finns det plats i köket. Således har jag gjort slag i saken. Man måste ju kunna göra surkål själv, tänkte jag och började googla. Det är här jag kommer till min klassiska övergång till träningsvärlden. Jag, precis som en massa folk som ska börja träna tänkte att det måste vara ganska komplicerat, med en hel del krångliga ingredienser som ska balanseras mot varandra. Det visar sig att så inte alls är fallet, det är löjligt enkelt. Dessutom är det väldigt billiga råvaror, ytterligare något som överraskar. Det är nämligen vitkål, salt och… ja, det är det. Visst kan man ha i kummin och enbär, men det är mer en personlig smakfråga än verksamma ingredienser, precis som med många gymövningar. Och precis som med gymövningar har jag också vänner med bestämda åsikter om vad man ytterligare måste ha i. Både lagerblad och morötter har anförts, inget av vilket jag har använt. Det verkar bli alldeles utmärkt ändå, efter den första provsmakningen.
Det enda som verkligen krävs, både med träning och surkål, är tid. Det finns inget sätt att få det klart dagen efter man börjat, hur gärna man än vill. Det finns ingen hemlig ingrediens, inget knep, ingen kunskap som är svår att få tag på. Det krävs bara tid och tålamod. När det har gått tillräckligt med tid så händer däremot något fantastiskt både med surkål och träning. Man upptäcker att den där tiden har gett ett resultat som gör sig väldigt bra ihop med mycket annat, vare sig det resultatet är surkål eller en schysst fysik. Vare sig det är styrketävling, strandraggande eller fläsklägg så kommer du att vara glad åt att du nu förfogar över resultatet av långsiktigt arbete.
