När jag för många år sedan hade personalansvar inom byggbranschen så kämpade jag tappert med att få in så kallade incidentrapporter. De där tillfällena när saker inte går som de ska i arbetsmiljön, som man gärna vill ha dokumenterat. Det huvudsakliga hindret var en motvilja mot papper kombinerat med övertygelsen om att det inte fanns något problem eftersom ingen blev skadad. Till slut nådde jag fram med förklaringen: ”En incident är när det beror på tur att ingen dog, och det får inte bero på tur!”. Det är logiskt, för det innebär att man dör om man har otur, och så mycket litar ingen på sin tur.
Själv var jag med om en liknande händelse vid en jakt häromdagen, då den hjort jag sköt på förvisso dog omedelbart och på stället, men det var bara tur. Kulan träffade nämligen inte där jag siktade, och även om jag inte skrev någon incidentrapport så gick jag igenom förloppet rätt noga i mitt huvud för att hitta en orsak. Nästa gång kan jag nämligen ha otur istället för tur, och då kan det bli en bom, eller värre, en skadskjutning med tråkiga konsekvenser. Jag tror mig ha hittat orsaken, vilket inte spelar någon roll för det som hänt, men väl för att det inte ska hända igen. Det är därför det ska analyseras och inte sopas undan eftersom ”det ändå gick bra”.
Tar vi med oss det här in i träningsvärlden så finns det två huvudsakliga aspekter. Den ena är den märkliga vanan många på gymmet har att strunta i de säkerhetsanordningar som ändå finns. De senaste årens myckna bänkandet har vant mig vid att ställa in säkerhetsställningarna så att en bom inte innebär en potentiell skada med stång över bröst och hals. Likaledes det märkliga tumlösa greppet en del håller sig med, som är en ryckning ifrån att stången blir en giljotin. Just i det fallet tror jag mig dessutom ha tolkat coach Josef rätt i att det blir svårare att hålla ihop tekniken för en bra bänkpress.
Det ska helt enkelt inte bero på tur att man inte gör sig illa när man tränar. Jag inser att det finns de som tycker sig födda med en stång över axlarna för knäböj, men jag kommer aldrig att förstå att folk inte står i ett power rack med säkerhetsanordningar när de böjer, när det ändå finns på gymmet.
Den andra orsaken är allt för återkommande försök på vikter långt bortom den egna förmågan. Jag menar inte att man ska låta bli att testa sina gränser, jag menar att man ska inse att de gränserna inte flyttar sig hur ofta och enkelt som helst. Tog du i så du fick näsblod vid förra passet utan att det ens rörde sig, så kanske du ska hinna med lite uppbyggande däremellan innan du försöker igen. Provar du på fullt motorvarv i vartenda pass så är det bara tur att du inte skadar dig, och just det, det ska inte bero på tur. För eller senare har vi alla otur, och med lite förnuft så kan vi begränsa konsekvenserna av det, om vi lär oss av de gånger vi bara hade tur.
