Lördagen den 7 december var här och den anrika grepptävlingen MAX Grip Challenge skulle gå av stapeln för elfte gången i ordningen. MAX Grip Challenge har blivit lite av en hörnsten i Fitnessfestivalens tablå, lika självklar som SM i chins, Luciapokalen och Biceps Battle. Därför hade jag sett till att priserna i vanlig ordning var riktigt bra. Årets sponsorer var:
Jag hade det här året valt att köra en variant av grenen ”hantel till kasse”, vilket innebär att atleterna skulle bära upp ett objekt på en plattform som var nästan 50 cm hög. Det var riktigt många deltagare det här året som ville vara med och kämpa – 9 atleter i damklassen och 28 atleter i herrklassen. Som sig bör fick damerna börja.
I damklassen skulle atleterna lyfta upp en slags metallkloss med ett märkligt handtag som man skulle lyfta upp med fingrarna. Det var första gången utrustningen användes på en sådan här tävling. De var otroligt otympliga att lyfta och på förhand var det nog få som trodde att någon skulle kunna rubba den tredje vikten på 23 kg; i synnerhet då flertalet skäggbeprydda mässbesökare gick bet när de skulle försöka lyfta upp vikten innan tävlingen drog igång.
Samtliga nio atleter lyckades lyfta upp både den första metallklumpen på 14 kilo och den andra klumpen på 18 kg. Den tredje vikten klarade sex atleter lyfta upp! Mycket imponerande!
Den regerande mästarinnan Livia Blomkvist, som tillhör Sverige-eliten i styrkelyft, var återigen på plats för att försöka försvara sin titel och visa vem som har Sveriges starkaste nypor på damsidan. När det var dags att lyfta den monstruösa 28-kilosklumpen var hon den enda som klarade det och därmed försvarade hon sin titel och kammade hem ännu ett guld. Livia försökte sedan lyfta 32-kilosklumpen, men den var lite för tung den här gången.
Den populära multitalangen Ellen ”Viking” B. Åkesson, som har hundratusentals följare på flera olika sociala medier, tog silvret då hon orkade lyfta upp 28-kilosklumpen ca. 30 cm från backen. Bronset gick till den urstarka armbryterskan Kristine Conradsen från Danmark som lyckades lyfta vikten en dryg decimeter från golvet. Nanna Hansen, även hon från Danmark, lyckades lätta hanteln från backen, men inte tillräckligt långt för att ta en pallplats.
I herrklassen var metallklumparna utbytta mot hantlar av typen Thomas Inch Dumbbell, alltså fasta helgjutna hantlar med handtag som var 60 mm i diameter. De som lyckades lyfta de tre första hantlarna på 50, 67 och 78 kg fick till slut reppa på en liknande hantel men där handtaget var hela 70 mm tjockt. Många hade sagt till mig innan att det lär vara max två eller tre som kommer klara av att lyfta den tredje hanteln, så tungt är det.
Så, hur gick det då? Jo, samtliga 28 atleter lyckades lyfta upp hanteln på 50 kg. Den andra hanteln lyckades 16 atleter lyfta upp. För att lyfta upp 78-kiloshanteln krävs det alltså att man har bland de absolut starkaste nyporna i Sverige. Elva av dem tävlade tydligen i MAX Grip Challenge 2024 då så många klarade av uppgiften.
Efter det rullades monsterhanteln ut på scenen. Alexander Appelqvist var först ut att testa, men hanteln ville inte alls åka upp på podiet. Nästa person till rakning var Mattias Jarstål som inte heller kunde charma upp hanteln. Skulle någon klara av att göra en repetition på den?
När jätten Jesper Hansson (han är ungefär lika lång som ett vanligt fyrtorn) äntrade scenen fick hanteln känna på hur det är att flyga på riktigt. Den såg oförskämt lätt ut i handen på Hansson. 11 reoetitioner blev det under de 90 sekunderna atleterna fick på sig att lyfta. Det här skulle bli ett svårslaget resultat!
Nästa atlet att försöka rubba hanteln var Dennis Bremberg som gick bet; samma utgång blev det för Alexander Fors Kullenmark. Även greppmonstret David Samuelsson, vars efternamn vittnar om att han har begåvats med hyfsade gener för den här typen av aktiviteter, fick se sig besegrad av hanteln den här dagen.
Dalahästen himself, Anders Dahlqvist, kunde bara använda en av sina händer då den ena handen olämpligt nog var lite trasig. Trots det fick han med sig 5 godkända repetitioner. Dala låg här på en andraplats i tävlingen efter Hanssons jätteinsats. En av världens bästa armbrytare, Tobias Sporrong, fick med sig två fina repetitioner och visade att han tillhör den absoluta Sverige-eliten när det också kommer till greppstyrka.
Grepplegenden Kalle Lane hade deffat i drygt 11 månader och var stenhård i kroppen. Trots att han numer ser ut som en långhårig bodybuilder med skägg verkade greppet inte ha tagit stryk av viktnedgången. 8 stabila repetitioner blev det för Kalle. Sveriges starkaste man de senaste två åren (och en av Sveriges starkaste män genom tiderna) går under namnet Fredrik Johansson, men den informationen verkade inte hanteln bry sig om, så det blev noll reps för Fredrik.
Sist ut var den regerande mästaren Cim Johansson som på förhand hade sagt att han inte skulle kunna vara med på grund av att han i november opererade foten, men dagen innan tävlingen messade han mig och skrev att jag skulle sätta upp honom på deltagarlistan. Nu haltade han upp på scenen och började bolla med hanteln som om den var ihålig. När han hade hade gjort elva repetitioner drog han upp hanteln för tolfte gången, höll den i några sekunder samtidigt som han tittade på publiken och ställde sedan ner den kontrollerat på plattformen. Det är så man pinkar revir i en grepptävling. Cim visade återigen varför han har världens kanske starkaste nävar.
Veckan innan tävlingen tänker jag alltid att ”det här året blir det sista för MAX Grip Challenge” men när tävlingen väl är genomförd tänker jag alltid att ”det här gör vi om igen nästa år”. Det ligger nämligen en hel del jobb bakom tävlingen och jag arrangerar den alltid helt ideellt utan att få en krona, men samtidigt är det väldigt roligt när allt klaffar och atleterna, sponsorerna och publiken är nöjda och glada. Det gör det så värt det, så visst kommer jag väl arrangera MAX Grip Challenge även 2025? Ja, klart jag kommer!
Slutligen vill jag tacka alla atleter som deltog, alla som kom och tittade, alla sponsorer som möjliggjorde tävlingen, Arne Persson som föredömligt dömde tävlingen, Linnea Enstedt som förgyllde tävlingen genom att hålla i micken, min välartade son Gabriel som roddade tävlingen, Björn Ståhl och Kalle Lane som lånade ut utrustningen, Stefan Karlsson för bilderna, Kristian Sewén för förtroendet att år efter år får arrangera tävlingen samt min bättre hälft Ingvild som underhöll våra ungar Jonathan och Junie under tiden.
Här kan ni se herrklassen tävla:
