Jag tror att jag har varit på alla Fitnessfestivaler som har hållits, även om jag inte är tvärsäker. Jag minns i alla fall inte att jag missat någon vare sig i Göteborg eller här i Stockholm, däremot har jag varit där i många olika roller, även om det oftast varit armbrytning eller strongman. Inom armbrytning har vi spelat in Legends of Armwrestling, Armwars för Eurosport, gjort WAL-kval, fristående tävlingar, Nordic Open, landskamper och oändligt mycket prova-på armbrytning. Man hinner en del på 20 år.
I år är det Hammarby Armbrytning som arrangerar Clash of Arms, en Round Robin-tävling som kommer att bli en väldig utmaning för de som tävlar, det blir betydligt fler matcher än i en vanlig tävlingstege. Att armbrytning har funnits med på Fitnessfestivalen i alla år tror jag har varit en stor del av att sporten idag är en naturlig del av träningSverige. Strongman har kanske varierat ännu mer, från de stora TV-produktionerna av World Strongman Super Series som var föregångare till Giants Live, till Sveriges Starkaste Man, till viktklasstävlingar och enskilda grenar. Mest återkommande har varit Maxgrip Challenge, förvisso en renodlad grepputmaning med en ny gren varje år, men tydligt strongmankopplat.
Själv ska jag vara speaker på det som kallas Exposcenen, där en massa andra tävlingar, utmaningar och intervjuer kommer att äga rum. Gym-och träningsvärlden handlar väldigt mycket om att visa upp sig och få bekräftelse, även om inte alla är lika ärliga med det som fitness och bodybuilding. De allra flesta som kommer dit gör det mer för att bli sedda än att se. Det är inget fel med det, det är verkligen väldigt grundläggande mänskligt, även om alla kanske inte är uppe på min nivå av bekräftelsejunkie. Det är möjligen det enda som jag är riktigt elit på, även om jag inte är ensam om det i Älvsjö i helgen.
Det geniala med Fitnessfestivalen är att vi genom att vara på samma plats blir publik åt varandra som en ren sidoeffekt. Vi får visa oss och den variant av träning vi älskar för andra, och vi tittar på när andra vill visa det de gör för oss. Det är egentligen brilliant, för annars hade vi inte gått och tittat på det andra håller på med. Lika intresserade av andra som av oss själva är det få av oss som är. Genom att utnyttja vår vilja att synas så öppnar Fitnessfestivalen våra ögon för mycket annat. Så även om du ska dit för att just ditt gäng i subkulturen ska tävla, ha en uppvisning eller liknande, så kosta på dig att titta lite på allt annat i pauserna. Du kanske upptäcker något nytt som intresserar eller som du kanske till och med vill prova på. Kanske gör du inte det, men då har du i alla fall varit publik åt någon annan som fått visa upp sig, och blivit lite gladare av det. Andra tycker nämligen att det är lika roligt när någon intresserar sig för dem som du gör, och det kan du väl bjuda på?
