Det är lätt att tro att jag vill komma åt något religiöst när jag talar om världsbild, men inte den här gången. Däremot har jag påmints om det vi kallar filterbubbla, och vill ägna någon tanke åt hur långtgående det egentligen är. Vi begår ofta misstaget att tro att filterbubblor är något som först uppstod med internet och sociala medier. Sanningen är den att olika grupper i samhället alltid har haft olika informationskällor, och paradoxalt nog så är det sociala medier som gör att vi alla är medvetna om det. Dessförinnan hade vi inget sätt att se in i varandras bubblor och var lyckligt ovetande om hur olika våra uppfattningar om världen egentligen är. Om man tänker på alla märkliga uppfattningar och subkulturer man reagerar på från gång till annan så är det nya inte att de finns, utan att vi vet om dem.
Men här kommer det som är det riktigt svåra att ta till sig. Vi befinner oss alla i vår egna filterbubbla, och har en lika säregen världsbild som andra. Det finns inget som säger att just den världsbild och det informationsflöde jag själv väljer är mer objektivt rätt än någon annan. Ska vi gå på ren statistik och volym så är det snarare tvärtom, eftersom vi här i Sverige är rätt avvikande från världen i övrigt, och det är verkligen inte vi som är flest. Det märkliga beteendet att sitta med en gemensam restaurangnota och kolla vem som ätit och druckit vad är minst sagt apart internationellt sett, ändå tror vi att det är det normala, för att det är så det ser ut i vår bubbla. Svenskars kompletta oförmåga att förstå gruppkultur är faktiskt beroende på att vår bubbla i det avseendet är betydligt mindre och märkligare än resten av världens.
De flesta av oss som hänger på Maxstyrka är intresserade av rätt små sporter, och ändå är vi så präglade av vår bubbla att vi håller vår träning- och syn på träning som det normala och objektiva riktiga. Innebandy och korpfotboll är väsentligt större, vi kanske ska tillåta oss tanken att det är vi som är avvikande? Ska man alltid söka sig till det flest håller på med, då? Nej verkligen inte, jag älskar våra små och märkliga sporter, till en del just på grund av att de är det. Däremot är det bra att påminna sig om att de inte är definitionen på normalitet bara för att det är där vi själva finns. Jag tycker inte om kommersiella mainstreamgym, utan föredrar atletklubbar och svårtillgängliga strongmanställen eller undanskymda armbrytarlokaler. Det är också så jag ser träningsvärlden, men faktum är att motionstränande på konsumgym är betydligt vanligare. Vi har alla förmånen att forma vår världsbild genom att välja vilka miljöer och informationskanaler vi vill använda i våra liv, men det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är andra som befinner sig i bubblor. Det gör vi alla, och för att vara en vettig medmänniska är det bra att komma ihåg att vi är lika konstiga som alla andra. Oftast mer, faktiskt.
