Skam är egentligen något ganska komplext, och orsakar enormt mycket negativt i våra liv, så det är lätt att bara skjuta det ifrån sig och säga att man aldrig ska skämmas. Samtidigt är det kanske en av de starkaste drivkrafter vi har, och då är det kanske nödvändigt att bena i om den inte går att vända till något gott. Se det som ett slags känslornas kärnkraft. Enormt kraftfullt och enormt destruktivt när det inte är tyglat, men den hitintills kraftfullaste energikälla vår civilisation har. Här kan det vara viktigt med ett förtydligande om att skam och skuld inte är detsamma. Skuld är ett faktiskt förhållande där vi har en skuld att betala, till samhället, andra människor, eller oss själva. Skuld är helt enkelt något som behöver regleras. Skam är däremot helt och hållet en känsla, men just därför att vi i huvudsak fattar beslut känslomässigt så ska vi borra i det.
En första tumregel för om det är bra eller dåligt att skämmas för något är om det alls är något du kan göra något åt. Är det något dåligt som du kan påverka, eller kunde ha påverkat så är det nog rimligt att skämmas för att du inte gjort det. Man skulle kunna förenkla och säga att man aldrig ska skämmas för sådant som redan har hänt, eller oftare inte hänt, men det tycker inte jag. Att jag skäms för att ha skippat träningen är en del av motivationen till att inte låta det hända igen. Har man däremot inte skippat träningen men ändå inte lyckas öka sitt pb, vunnit tävlingen eller vad man nu tänkt sig, ja, då ska man inte skämmas. Det kunde man inte göra något mer åt. Om man däremot låter bli att träna för att man tror att man ska förlora om man försöker så tycker jag att det är på sin plats att skämmas. Alltså, något dåligt som du kunde ha påverkat ska du skämmas för så det inte händer igen, medan något dåligt som man inte kan påverka ska man inte skämmas för.
Den andra tumregeln är om man ska skämmas för andra, och här vill jag vara tydlig. Det finns inget elakare eller mer sårande än att skämmas för sina vänner eller sin familj. Vi vill ju att de vi tycker om ska vara stolta över oss, och jag tror inte det finns något annat som skär så djupt som när vi upptäcker att folk skäms för oss. Men även här handlar det om det faktiskt är något dåligt, eller något vi hade kunnat göra något åt. Jag har några skamfyllda monumentala misslyckanden i mitt liv där jag hade kunnat göra annorlunda, och det vill jag inte utsätta mig själv eller mina närmaste för igen, och det är stor del av att jag ändå utvecklas positivt på några områden. Men jag har också några tillfällen i livet när jag gjort allt jag har kunnat och ändå misslyckats, de skäms jag inte för.
Jag kan lova dig att ingen kommer att skämmas för dig om du med gott uppsåt har gjort allt du kan, och ändå misslyckats. Hade jag 2019 blundat för att inte alla fick vara med i armbrytningen och suttit ner i båten så hade jag skämts. Nu gör jag inte det, även om mycket kunde ha varit bättre. I den avsikten har jag gjort det jag har kunnat.
