Det finns oändligt mycket managmentteorier om hur viktigt det är att sluta att springa för att släcka bränder, i bemärkelsen att jagas från den ena akuta uppgiften till den andra. Det är självklart att det i längden blir utmattande och till och med destruktivt. Ingen är betjänt av att stressa ihjäl sig, och det hjälper ingen i omgivningen heller.
Att beskriva problemet är således inte svårt. Man ska inte låta sådant som är viktigt bli lidande för att man jagar det akuta. Så långt är de flesta av oss överens.
Jag har i många år använt en underhållande metafor för att illustrera skillnaden. Ponera att du har en arbetsintervju för ett väl betalt utlandsuppdrag med hus på stranden i Sydamerika. Det är det du har utbildat dig till, arbetsgivaren är en stabil internationell koncern, du får mandat att leda arbetet, och blir väl kompenserad för din insats. Ditt drömjobb, kort sagt. Oomkullrunkeligen är då den intervjun det viktigaste du gör den dagen.
Problemet är att den dåliga kebaben du åt kvällen innan kan vara mer akut. Det är det här som är det som rör till sig när vi ska försöka skilja på dem. Det akuta kan nämligen förstöra det viktiga. Hur lämplig du än är för jobbet så kan det stjälpa allt ihop om magen rasar på intervjun, vilket i ett längre perspektiv kanske inte är så farligt, men det är det om det hindrar dig från att få jobbet.
För att inte ständigt hålla på med det akuta så behöver vi lära oss att skilja på vilket som är vilket. Det finns det som är outsägligt viktigt, men som ändå inte är akut. Det måste alltså absolut göras, men det måste inte göras omedelbart. Sådana frågor kan man ställa åt sidan i ett akut skeende, men de måste samtidigt planeras in. Visst kan man göra hela matriser i Excel för att sortera det här, men det riskerar att bli ytterligare något viktigt som ska hinnas med. Det räcker långt med ett par djupa andetag.
Sådant som är akut är det lätt att bli bortfintad av, och det är det som brukar leda till det metaforiska brandsläckandet. Här är lösningen att göra en konsekvensanalys. Vad händer om det inte blir gjort? Lägg paniken åt sidan och tänk dig den troliga händelseutvecklingen. Kan du hantera den så kanske du ska låta det brinna. Det är mycket befriande att inse att ett problem inte behöver lösas alls, eftersom konsekvensen faktiskt är hanterbar.
Tar du din träning seriöst så är den naturligtvis väldigt viktig, men det enskilda passet är faktiskt väldigt sällan akut. Din träning kommer inte att gå åt skogen för att du flyttar på ett pass. Sjuka barn på dagis, kollegan som måste ha avlastning på grund av tillfälliga toppar kan faktiskt vara mer akut. Det är inte många relationer som klarar att du lämnat ert sjuka barn på dagis för att du hade två set bänk och kompletteringsövningar kvar.
Det riktiga problemet är när något är både akut och viktigt. Eller rättare sagt, när flera saker är akuta och viktiga samtidigt. När inget kan ställas åt sidan, och konsekvenserna inte är hanterbara i något av fallen. Det är här det beska pillret dyker upp för oss som lever i världens mest individualiserade land. Då behöver du hjälp. Hur mycket vi än kan själv och hatar att vara beroende så kommer vi alla nu och då att behöva hjälp. Det är det som är att vara människa.
