Som om det inte var tillräckligt svårt för folk att våga sig till gymmen ändå så dyker det ibland upp artiklar och inlägg om gymetikett, med mer eller mindre absoluta listor och punkter på vad man bör göra och inte. Det handlar ofta om musik eller hörlurar, telefonanvändande och liknande. Särskilt avskydd är tripodställ för att filma, då har man tydligen gått över en gräns. Vi ska återkomma till det, men det kan vara nödvändigt att först borra något i konceptet etikett överhuvudtaget.
Den förhärskande auktoriteten på etikett i Sverige var länge Magdalena Ribbing, på god grund. I de otaliga tv-program och andra forum hon deltog försökte hon ständigt inprägla att etikettregler inte finns för sin egen skull, utan för att förenkla, och för att alla ska känna sig väl till mods.
Paradoxalt nog så används etikett ofta precis tvärtom av de som numera försöker fylla fru Ribbings skor, nämligen som härskarteknik och för att framhäva att man själv minsann vet hur det går till. Man är angelägen om att tala om när det ska vara smoking, när man inte ska bära bruna skor, hur man skålar och i vilken ordning bestick används. Allt detta berörs visserligen av hävdvunna etikettregler, men inte för att det ska vara rätt, utan för att alla ska trivas. Det var den kulle fru Ribbing försvarade med emfas.
En klädkod på en tillställning finns för att ingen ska behöva känna att de missförstod vad det var för en tillställning, och komma dit och känna sig utanför i sina bermudashorts när andra klätt sig i kostym. Vilket vin som dricks till vad är för att det blir godare, och etiketten hjälper således till att göra det till en trevligare upplevelse. Grundtanken är helt enkelt att alla ska känna sig trygga och trivas. Allt annat är dumheter.
Tar vi med oss det här till gymmet så blir det mycket enklare än att försöka hålla koll på listor publicerade av fitnessinfluensers. Alla ska kunna trivas på gymmet, och göra det de vill där utan att störas av andra.
Ta det här med telefoner. Det är ett ständigt gnäll från min generation och äldre om att folk tittar ner i sina telefoner så snart de gjort ett set. Jag har en uppdatering till er som tror att man bara ringer på telefonen och saknar nummerskivan. De flesta av oss har våra program i mobilen, antingen i någon app eller som anteckningar. Telefonen är alltså snarare beviset på att vi tar träningen seriöst än motsatsen. Filmandet likaså. Hur ett lyft känns och hur det ser ut kan skilja rätt mycket, och de flesta av oss som filmar gör det för att få kunniga vänner och coachers input på hur vi ska utvecklas.
Gymetikett finns alltså inte för att du ska få säga att du vet hur det ska vara, utan för att alla ska känna sig bekväma. Hindrar du någon annan, låt bli. Om det någon annan gör inte hindrar dig, skit i det. På gymmet ägnar vi oss åt träning. Den enda etiketten som ska finnas är att inte försvåra det. Jag törs påstå att fru Ribbing hade hållit med.
