Mina barnbarn är hos mig över sommaren, vilket i somligt är disruptivt, för att använda konsultsvenska. Även deras föräldrar är på plats, vilket är en grundförutsättning, eftersom jag må vara en ung morfar, men det finns gränser för min energi och barnvaktarkapacitet. Vissa saker är jag mycket bra på, till exempel att titta på Fantus och Maskinerna på SVT Barn. Min matlagning och någon skogspromenad till den sönderrostade SAAB-tvåtaktaren uppe i skogen brukar också uppskattas. I morse tyckte dock femåringen att morfar och hon skulle gå och fiska vid 7-tiden. Vilket innebar en del utmaningar. Morfars helt sanningsenliga invändningar om att fiskegrejerna var trasiga bemöttes med ett anklagande: ”Mofaj, du lagaj aldjig dina gjejej”. Hon har inte fel, men det konstaterande var inte till någon hjälp just då.
Tursamt nog hade frukosten åstadkommit en blandning av gott humör och beslutsamhet, och ett ögonblick senare kom hon in med min fiskehåv som av någon märklig anledning faktiskt fortfarande är någorlunda hel. Efter att jag förklarat att just till den här fiskemetoden krävs ingen mask så tågade vi iväg mot sjön, och en mycket lyckad fiskeutflykt.
Här frågar sig naturligtvis vän av ordning om vi verkligen fick någon fisk? Självfallet inte, alla som är äldre än fem vet att man inte får fisk på det sättet. Inte desto mindre menar jag alltså att var det alltså en lyckad fiskeutflykt. Vi gick dit, provade, och konstaterade att mer kommer att behövas framöver för att uppnå någon framgång.
Trots att jag är gammal nog att vara morfar vill jag inte hävda någon överdriven klokhet, men en sak har jag lärt mig. Barn, precis som nykomlingar på gymmet, lär sig mycket snabbare genom att prova själv än att få en föreläsning om att det inte fungerar. Av utflykten kommer förutom väldig trevlig gemenskap en egen insikt om att fiska med bara en håv inte är effektivt. Nästa gång vi går till sjön så kommer det inte att vara med bara en håv, och eftersom den lilla fiskaren i vardande fyller år på lördag så är det mer än troligt att lämpligare utrustning finns vid nästa fisketur.
Det finns inget som är så nedslående som när omgivningen bara talar om att du gör fel. Det behövs inte, de flesta inser det själva när de provat en gång, till och med de som inte är så intelligenta som mitt barnbarn. En del är till och med lika kloka som hon och ber om hjälp.
Är man på dåligt humör så är det lätt att bli irriterad på folk på gymmet som rycker i grejerna på ett helt meningslöst sätt, men om man lugnar ner sig och låter bli att tala om hur fel det är så kommer det ändå att bli bättre. De kommer att be om hjälp så småningom. Tillsägelser om att det är fel och inte fungerar kan göra att de inte kommer tillbaka, och det vore ju synd.
Den där första turen är inte meningslös, den lär oss att vi måste lära oss.
