MAXstyrka

Kortfattat med mycket bilder om år 2015. I slutet har jag skrivit lite mer om tankarna runt om. Börjar med en bild på hur hela 2015 började!

Förra året inledde jag med rehab där jag först kämpade på med en enkiloshantel för att sedan sakta men säkert öka. Öka gjorde även armens storlek från nyfödd fågelvinge till normalstor och mot slutet av året ha nått samma omkrets ungefär som innan operation. Gummiband som jag drog i för att aktivera olika muskler hjälpte mig också mycket under rehaben. I slutet av januari friskförklarade sjukgymnasten mig då hon imponerat inte hade något mer att göra eller säga. Högern tränades på som vanligt också under tiden och kändes bra.

Jag och Fredrik startade en ny armbrytarklubb som håller till i Vilhelmina. Där har jag mestadels fungerat som tränare även om det blev sämre med möjlighet till det på slutet av året. Här är några av oss i Arctic Armsport Vilhelmina, och de har lärt sig bra tycker jag!

Jag var med i Maxstyrkas egna radio; https://maxstyrka.se/2015/02/maxstyrka-radio-avsnitt-9-jonna-blind/ och jag jobbade i Dikanäs på skolan som elevassistent. Där fick jag även spela innebandy och åka slalom som lite omväxling i all träning. Vi hade ett grymt bra träningsläger i Storuman med supercoach Roine och Janis Amolins. Så gjorde jag en föreläsning om mig och mitt liv i Falun på Café Nyfiken.

Så närmade sig SM som detta år skulle vara i Vilhelmina, alltså på hemmaplan. Jag fick två sponsorer; Norrhelikopter och Klimpfjälls Idrott och Intresseförening. Dieten gick bra, genom att jag tappat vikt då vänstern opererades så det gick lugnt. Jag passade även på att köra lite skoter och fiska. Fisk och renkött är väl vad jag äter som allra mest i köttväg.

Så blev det dags för SM och som ni ser på bilden så ställde jag upp med båda armarna. Jag hade inte alls tänkt bryta med vänstern men så råkade jag gå nån match ändå men la mig sen i final mot Skånes Elina. Så det blev obesegrat guld i höger och silver i vänster.

Jag jobbade extra på helgerna på HK Klimpfjäll som är hotellet i Klimpfjäll. Annars så tränade jag på och det var snabbt dags för nästa diet inför EM som gick i Bulgarien. Så den 22a maj packade jag väskor för att de kommande 2-3 veckorna skulle jag besöka 5 länder om jag räknade med mellanlandningar. Jag hann ändå med nån sista armbrytarträning innan, här är med Heidi. Det ser faktiskt ut som att hon tar i mot mig men jag tror hon bara spänner upp sig för bildens skull.

Jag var med och anordnade Sapmi Pride uppe i Karasjok i Nordnorge. Det gick över förväntan bra och då jag kom tillbaka till Sverige var jag nästan i mitt livs form. Och nästan den enda bilden på mig som jag har från Pride är då jag gick modell för en modevisning.

Sen var det äntligen dags för EM och jag bröt bra med högern som var den enda arm jag ställde upp med. Det slutade med en 6e plats och jag var nöjd.

Kom hem och var på två skolavslutningar och plötsligt var det midsommar. En kväll var jag chaufför och kollade läget i Fatmomakke och andra så körde vi över de snötäckta fjällen och kollade läget i Ankarede/Blåsjön på “samefesten”. Jag hade kolten på.

Vi hade klassåterträff då det var 10-11 år sedan vi gick ut grundskolan. Min enda kusin konfirmerade sig. Jag tävlade på Wild Arm i Storuman. Jag jobbade nästan dagligen i Saxnäs. Tränade på. Heidi och Fia med familjer mötte mig i Vilhelmina så vi lekte en dag på badhuset. Fyllde år. Kalvmärkningar. Festival i Nordnorge. Det var med andra ord en riktigt bra men intensiv sommar. I början av augusti så flög jag ned till Stockholm och deltog i en paneldebatt under Eurogames.

Hösten närmade sig och jag arbetade min sista dag på jobbet i Saxnäs. Körde och besökte Mittådalen och Härjedalen Pride som ett perfekt avslut på sommaren och fick bada utomhus utan att frysa ihjäl. Så började jag på jobbet som elevassistent i Dikanäs igen. Jag skrev ett Viktigt inlägg här på bloggen: https://maxstyrka.se/2015/08/vikt-igt/ 

Så körde jag till Umeå och deltog på Women in Sport+ Adventure där jag instruerade armbrytning och hade en kort föreläsning om vem jag är och hur mitt liv ser ut. Där vann jag en chinstävling och 500 kr att äta för på Allstar! Så var det ju även dags för nästa diet och fick hjälp av matan på skolan att äta nyttig och proteinrik mat. Tävlingen som jag dietade för då var ingen mindre än VM i Malaysia och så fick vi nya landslagskläder. Eller ja fick… Fick köpa.

Jag jobbade i slakteriet under renslakten som jag brukar och så vann min mamma två stycken cyklar. En från Postkodslotteriet och en annan från Fjällbrynt Messmör. Så jag var med och hjälpte henne fota de två vinsterna..

Dags för VM! Det var en tung diet då vänster sida tagit ikapp en hel del och jag säkert ökat i muskler i högern också. Positivt var att jag fick veta svart på vitt att min diet fungerade som den skulle och tog bort nästan bara fett och inga muskler. Väl i Malaysia så gick det sådär på tävlingen då jag mötte några av de bästa direkt men det var ändå roligt att vi är så många som slåss och har en chans om de 6 bästa platserna. Så stannade jag, Lisa, Sara och Kristina en vecka extra och reste runt lite. Det var välbehövligt och otroligt roligt!

Med ont i hjärtat lämnade jag sen jobbet i Dikanäs på skolan för att byta spår helt till järnväg. Så jag flyttade till Skellefteå och utbildar mig till typ en maskinoperatör. Där har jag för en gångs skull nära till gymmet bara man orkar dit efter långa arbetsdagar.

Som ensam representant åkte jag och tävlade i Flen och tävlade för första gången sen operationen med vänster arm på riktigt. Kom hem med ett guld, ett silver och ett brons. Så åkte jag även till Stockholm några veckor senare och tävlade i WAL kvalet där jag tog två andraplatser.

Som avslut på året och en lite tidig julklapp så fick jag en ny samarbetspartner och får provköra en ny bil. Folkes Bil i Vilhelmina levererar!

Julafton var bra och mysig med endast familjen och självklart ingen alkohol. Nyårsafton var bra med vänner och jag var nöjd och gick hem tidigt. Det nya året hade kunnat få en betydligt bättre start men idioter finns det gott om och de är bara att radera ur sitt liv. Jag har haft ett känslomässigt stormigt 2015 då jag i början av året träffat The love of my life som fortfarande inte förstått det. Men är det meningen så händer det då vi är redo. Och då övriga relationer varit hit och dit. Vissa vänskaper har glidit iväg och andra har stärkts.

Träningsmässigt så måste jag nog säga att det varit ett rätt bra år. Nya erfarenheter och en lyckad rehab. Fortfarande inte så kontinuerligt som jag önskar men det dröjer nog en stund till innan det ordnar sig eftersom utbildningen ska bli klar, jag ska på praktik och sen börja jobba på riktigt i det nya jobbet. Jag har lärt mig ännu mer genom att träna klubben i Vilhelmina och allt stöd jag får hemifrån och från omgivningen gör otroligt mycket.

Tävlingsåret har varit okej. Mest nöjd är jag nog över tävlingen i Flen då vänstern levererade och jag kunde se att jag utvecklats även i erfarenhet. Och så på EM där jag gick några riktigt bra matcher.

Just nu så är jag i Storuman. Läker själen lite efter nyårsdagen. Tränat och umgåtts med HulkFia och HjälteHeidi. Tänker att det kanske ordnar sig ändå, det här är bara början. Början på ett nytt kapitel och ett nytt år.