Nu är det dags igen! Många har redan åkt och börjat tävla på VM som i år är i Ungern. Jag åker på torsdag, invägning på fredag, vänster på lördag och höger på söndag.
Dieten har gått bra och jag är i hamn, väskan är så gott som packad och jag ska hämta landslagströjan med nya tryck från Grafiska Verkstan i morgon. Det har känts lite upp och ner över den här tävlingen också då jag inte känner att jag når upp till min fulla potential. Som att jag tappat mycket och vet inte om det är så eller bara i huvudet. När handleden gör ont och hur bra det känns de dagar jag mår toppen och är smärtfri och Hulken. Ska jag ta mig igenom tävlingen? Har jag tappat armmusklerna? Och sen upp igen på fjälltoppen där vindarna försöker blåsa ner en men man står med ryggen rak och uppbackad av familj, flickvän, vänner och förfäders styrka.
Ifall det är bra att köra slut på sig totalt innan ett VM så har jag gjort den bästa uppladdningen i söndags. Jag skulle gå runt hela beteshagen och kolla att stängslet var helt och det skulle inte ta så länge. Efter 5 timmar hade vi bara gått hälften och jag är så tacksam att mamma var med mig för jag hade aldrig orkat med trädet själv bland annat. Sen mötte pappa upp oss och mamma fick åka hem och jag tog crossen och körde resterande. Nu är det ju inte en som en crossbana precis och min lilla 125kubikare är lite väl liten så jag fick kämpa på en del ställen. Några gånger så tänkte jag ge upp för jag var så trött och hade ont. Men så lyfte jag upp crossen och fortsatte när det gick köra igen och tog mig hela vägen runt och till bilen. Så då tänkte jag att hur det nu än går på VM så vet jag att jag tar mig runt om jag vill, hur än träningen sett ut så står jag på benen när dagen är slut och när jag tror jag tappat hammaren så ska jag bara leta lite djupare ner i ryggsäcken.
Så här ser startlistorna ut i min viktklass i respektive arm. Jag vet vilka de flesta är och jag vet att de är skitstarka och rutinerade. Det kan gå lite hur som helst, har jag helt otur med lottningen så kan jag åka ut direkt men i så fall har jag inte förlorat mot småsten utan mot stora stenblock som ska krossas en annan dag. Men jag siktar ju så klart på en pallplats!
Bild från EM 2017 då jag förvånade mig själv genom att vinna över ena ukrainskan som
jag aldrig förut tagit och dessutom tog bronsplatsen