MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Världens Starkaste Man 2021 avgjordes för bara en dryg månads sedan, och abstinensen börjar redan nu infinna sig. Även det här året fick man följa tävlingen via ett inofficiellt spreadsheet (kalkylark) som förvisso uppdaterades relativt snabbt och avslöjade tider och poängställningen efter varje gren, men den där nagelbitande spänningen uteblev. Vi är många som finkammar internet i jakt på filmklipp, intervjuer och uppdateringar om tävlingen, och därför kommer här en lista på saker som kan, och bör, förbättras till Världens Starkaste Man 2022.

Livestreama tävlingen

Även om Världens Starkaste Man i dess nuvarande form är en extremt utdragen historia där största delen av WSM-veckan består av väntan mellan grenar finns det många som hade velat ta del av en livestream av tävlingen, mig inkluderad. I år hade arrangörerna förvisso fixat en “bakom-kulisserna-tjänst” där man fick tillgång till intervjuer och en sammanfattning över resultatet på daglig basis, men någon livestream var det inte tal om. De stora pengarna får arrangörerna in på TV-rättigheter, och en och annan krona inkasseras av sponsorerna, men en Pay-per-view hade säkerligen genererat en bra peng det också. En indikation på det är när över 15.000 strongmanfans satt bänkade framför Laurence Shahlaeis youtubekanal och tillsammans väntade in slutresultatet via det nyss nämnda kalkylarket. Om WSM-arrangörerna hade gjort en påkostad PPV och pushat för den är jag säker på att tiotusentals strongmanentusiaster hade varit intresserade av att köpa den. Ett argument till varför en livestream potentiellt skulle vara dåligt är att vi då på förhand skulle veta hur det går i tävlingen och därför inte skulle vilja titta på TV-sändningen i efterhand, men trots att alla vi (strongmannördar) vet om utfallet kommer den absoluta majoriteten av oss se tävlingen på Youtube ändå, eller på någon TV-kanal om vi har möjlighet till det. Den stora massan som bara kollar på sändningen kring jul när den sänds på TV bryr sig ändå inte om att uppdatera sig via kalkylark eller liknande.

Slopa kvaltävlingarna

Förra årets vinnare av tävlingen, Oleksii Novikov, missade återigen finalen (precis som han gjorde 2019) trots att han tog två grensegrar och bara fick ett poäng mindre än gruppsegraren. Inför stenduellen hade han, precis som Kevin Faires, 17 poäng, men trots att Faires bara hade en tidigare grenseger fick han köra den avslutande stenduellen istället för Novikov. Anledningen till det var att den som fick bäst resultat i den näst sista grenen hade fördelen om poängen var, som i det här fallet, lika. Den näst sista grenen här var dessutom en relativt godtycklig och svårbedömd gren i form av en front hold (kallad Pickaxe Hold). Inför nästa års tävling hade jag därför velat att arrangörerna antingen gjorde sig av med stenduellsupplägget, eller helt enkelt slopade kvaltävlingarna helt och lät samtliga atleter köra samtliga grenar för att få fram den som verkligen är världens starkaste man.

Fler finalgrenar

Sex grenar är inte tillräckligt för att mäta vem som är världens starkaste man. I begynnelsen, när sporten var ny, var det mer regel än undantag att det var minst tio grenar, och 1981 var det till och med elva grenar. Efter några år var man nere på åtta grenar, och nu är man alltså nere på ynka sex grenar. Om man, som jag lyfte fram i punkten innan, hade slopat kvalgrenarna hade man istället kunnat utöka finalgrenarna till minst tio, gärna tolv. Då hade små misstag varit mindre avgörande, man hade lättare kunnat testa hela kroppens styrka (statisk maxstyrka, explosivitet, praktisk styrka, uthållighet och mjölksyretålighet m.m.) och slutresultatet hade blivit både mer spännande och rättvist. Om kvaltävlingarna slopas hade tävlingen kunnat hålla på under en vecka där två eller tre grenar hade kunnat avverkas varje dag, vilodagar inkluderat.

Fler atleter

Det här året var 25 atleter inbjudna till tävlingen, och nästan två tredjedelar av startfältet kom från antingen England eller USA. Jag tycker att man bör bredda startfältet med fler representerade nationer och gärna utöka det med fler atleter totalt. Jag kan på rak arm nämna åtminstone 25 atleter till som jag gärna hade sett tävla i Världens Starkaste Man 2021 och som inte hade gjort bort sig i tävlingen, varav ett flertal både från Sverige och övriga Norden. Då Världens Starkaste Man är en ren TV-produktion hade det inte varit några problem att låta fler atleter vara med och sedan välja ut de bästa prestationerna att visa i TV. Om man tycker att det hade blivit för många atleter tävlingen igenom hade man kunnat ha en cut efter var tredje gren eller så där tio atleter åker ut efter varje cut.

Färre standardiserade grenar/fler spektakulära grenar

Nog för att jag älskar stockpress, marklyft, Keg Toss, Hercules Hold, Atlasstenar och de andra vanligt förekommande grenarna, men jag hade inte gråtit om arrangörerna tog ut svängarna lite mer och hade med lite färre standardiserade grenar och istället valde lite fler grenar som atleterna inte är så vana vid, utan att för den sakens skull välja bort de riktiga klassikerna. Världens Starkaste Man har trots allt historiskt varit en tävling där udda grenar har varit mer regel än undantag. Det här året hade arrangörerna tagit med en ny gren i form av “Titan’s Turntable” där atleterna skulle gå ett halvt varv och vända ett gammalt lok på en vändskiva. Det var ett riktigt bra tillskott till grenbanken, men jag vill ha ännu fler nya grenar.

Man kan också göra en tvist på redan befintliga grenar för att göra det ännu mer intressant. Vi kan ta loading som exempel där arrangörerna tidigare har varierat grenen med olika typer av objekt och underlag såsom isblock på snö (WSM 1984), däck på sand (WSM 2014) eller säckar/tunnor i vatten (WSM 1992 & 2010). Jag hade velat se en slags hinderbana med farmersväskor där atleterna går upp och ner för ramper och går “slalom” runt objekt, kanske börja med ett par lättare väskor och sedan köra en distans med tyngre. Jag bollade detta, och en del av förslagen nedan, med Colin Bryce inför den här artikeln, så vi får se om något av förslagen kommer med i en framtida WSM-tävling.

En liten fotnot är att det har tidigare funnits en vilja till förnyelse hos arrangörerna. För tio år sedan visades tre nya konceptgrenar upp för allmänheten, och alla som ville kunde rösta på vilken av grenarna de hade velat se i en framtida WSM-tävling. Grenarna som visades var en form av Hercules Hold där atleten skulle vara fastspänd i en cylinder som roterar med en accelererande hastighet där atleterna skulle hålla en diskmaskin i varje hand (centripetalkraft) så länge som möjligt, en form av Deadlift Hold där den tävlande så länge som möjligt skulle hålla en skivstång med två stora lådor som samtidigt fylls med vatten och till sist en gren där atleterna skulle spänna en katapult och slunga i väg en sten så långt som möjligt. Colin berättade att det var han som kom på de två första förslagen och att strongmanlegenden Jouko Ahola kom på det sista förslaget. Vidare menade han att det inte är troligt att vi någonsin kommer få se just de grenarna i en tävling framöver på grund av tid- och pengabrist.

“I’ve never had the budget to test such ideas as they are on the whackier end of what is likely to make it in. I doubt we will ever see any of them in the current climate of strongman. I dont have the time to push these things though for wsm, as the budget is tight. The tv money keeps lowering all the time. So chucking $10,000 to build a catapult isn’t likely.”

Fler dueller

Olika former av dueller har varit flitigt återkommande och är alltid roligt att se. Jag tänkte rada upp några exempel, och ni får ha överseende med att jag kan ha missat något årtal. Dragkamp är en riktig klassiker (WSM 1977, 1980, 1986 & 1995) och även sumobrottning har varit med vid ett flertal tillfällen (WSM 1981, 1982 & 2004). Pole push har varit med ett par gånger (WSM 1993, 1994), precis som armbrytning (WSM 1984 & 1995). Den kanske mest udda parduellen var “Murder Ball” (WSM 1995) som namnet till trots gick ut på att atleterna skulle rulla ut en enorm badboll ur cirkeln på motståndarens halva. Grenen kanske inte var det bästa sättet att mäta styrka på, men nog var det spektakulärt och visuellt alltid.

En duellvariant som skulle vara rolig att se är en form av gångspel/vindspel modell Wheel of Pain från Arnold Strongman Classic, där två atleter hade kunnat duellera. En gammal cell från Fångarna på Fortet får statuera exempel:

En annan duell som hade kunnat bli spännande är att spänna fast två atleter rygg mot rygg och låta de köra “Truck Pull” mot varandra. Risken är, precis som i grenen ovan, att en av atleterna trillar och skadar sig, samt att två jämnstarka atleter står mer eller mindre stilla under flera minuter. Colin menar också att kroppsvikten skulle varit allt för avgörande.

“These events are, I think, great in theory; but in practice I’ve always found them to be extremely bodyweight dependent so heavy man wins, and if […] one starts to slip they invariably keep slipping and lose.”

Ännu mer prispengar?

I år hade prispengarna ökats markant från föregående år, och vinnaren Tom Stoltman kunde, förutom pokalen, inkassera 75.000 dollar vilket motsvarar ca. 650.000 svenska kronor. Det gör att Världens Starkaste Man för första gången har gått om Arnold Strongman Classic där vinnaren de senaste åren har fått 72.000 dollar. I jämförelse med vinnaren av Mr. Olympia så är dock prissumman i WSM blygsam. De senaste åren har vinnaren av Mr. Olympia kammat hem 400.000 dollar, alltså drygt 3,5 miljoner kronor. Även vinnaren av Arnold Classic (bodybuilding) drar in betydligt mer, nämligen 130.000 dollar, alltså över en miljon svenska kronor.

När det kommer till “vanlig” idrott är det inte ovanligt att OS-medaljörernas hemländer ger dem en ansenlig bonus. I USA får atleterna motsvarande 350.000 kr skattefritt (alltså drygt hälften av vad vinnaren av WSM får), men om en atlet från Singapore tar ett OS-guld får denne en miljon dollar (ett OS-silver genererar en halv miljon dollar och ett OS-brons innebär 250.000 dollar).

Varför har jag då valt att ta med ett frågetecken i rubriken? Jo, för trots att andra sporter har större prissummor får man ta i beaktande att strongman som sport betraktad fortfarande är extremt liten. Jag har inte hittat någon siffra på hur många aktiva strongmanatleter det finns i världen i dag, eller hur många som kan räknas som världselit, men speciellt många är det inte. Som en liten jämförelse finns det 600.000 licensierade boulespelare världen över, och badminton har uppskattningsvis 220 miljoner (!) spelare. I det sammanhanget är den nuvarande prissumman väl tilltagen.

Vilken riktning Världens Starkaste Man kommer ta är det nog bara Colin Bryce och Darren Sadler som vet, och om jag ska vara ärlig tror jag nog inte att vi någonsin kommer få se punkterna ovan realiseras. Vi kan dock konstatera att intresset för strongman är rekordstort och att det finns många viljor angående hur Världens Starkaste Man ska se ut.

Share

2 Responses so far.

  1. Mikael Lund skriver:

    Oj oj blir jäkligt glad att läsa om detta du skriver påpekar anser tycker osv mkt bra tankar och det vore grymt med fler grenar minst 8 kanske 10 vore perfekt beroende på upplägget. Vill bara skriva till dig att jag klappar händerna just nu…

Leave a Reply


*


Translate