MAXstyrka

Ingen kan ta det ifrån mig.

Att tappa bort sig själv men ändå sikta framåt. Att bli nedtryckt men ändå hålla huvudet högt. Att ärligt talat må ganska dåligt men ändå lyckas prestera. Att hålla sig själv sällskap i mörkret utan att fly. Det är ungefär vad jag har sysslat med. När man har en ganska klar bild av hur man är som person och känner att man gör sitt bästa hela tiden och sen får höra att man inte gett allt. Då är det lite svårt att inte tro på det. Plus höra klagomål och tjat. När dagen kommer då man knappt orkar kliva upp och inte har lust med något och lyssnar på tankarna som virvlar runt som höstlöv på en folktom gata. Tankarna är mina. Jag är jag. Ingen ska kunna ta det ifrån mig. Varför tänker man så mycket skit i så fall? Varför lyssna på munnar som gapar över sånt de inte ens vet någonting om likt guldfiskar som simmar omkring i sin konstgjorda värld? Att fly löser ingenting, skuggan följer alltid med. Skuggan är också en del av mig. Då är det bättre att bekanta sig med den och kanske ljusnar då omvärlden upp lite så skuggan kanske blir lite otydligare.

Jag åkte till Bulgarien på VM med min skugga. Jag har bekantat mig med den de mornar jag inte orkat kliva upp. Jag har tryckt undan tankar som inte är mina. Gjort mig redo. Jag var så redo jag kunnat bli.

Foto: Ante Fahlén, Grafiska Verkstan

Invägningen flöt förbi och äntligen var dieten över, känslan att få äta vad man vill och hur mycket man vill är ganska underbar. Det är som en belöning för att man tycker sig ha varit duktig och de där första tuggorna är svåra att beskriva för de som själva inte testat på en diet. Den största belöningen när man tävlar i en sport med viktklasser är dock att man faktiskt får tävla. Jag hade haft lite ont i vänster handled innan jag åkte men tänkte att jag testar så länge det inte gör ont. Så jag tävlade. Jag förväntade mig inte att vinna någon match riktigt utan hade som mål att det inte skulle göra ont, hinna starta och bli förberedd mentalt inför högertävlingen dagen efter. Första matchen ut var jag och det blev en riktig rysare. En sån som jag absolut inte vill ha. Det blev domarens grepp för min motståndare inte var nöjd med greppet. I domarens grepp får man inte röra sig förrän starten går och den går efter att domaren har lagt greppet färdigt. Jag blev dömd till tjuvstart fast det var min bulgariska motstånderska som tjuvstartat. En foul till mig. Sen fick hon en foul för tjuvstart. Får man två fouls så förlorar man matchen. Tredje gången domarna startade fick jag en perfekt start och bröt ned henne till kuddnivån. Men domarna bröt aldrig matchen och jag gungade ned henne ytterligare. Då bröt de – armbågsfoul till mig, min andra foul. Jag blev förbannad och gick ned från scenen och i vanliga fall har jag svårt att fokusera om snabbt efter en sån sak. Men den gången lyckades jag. Så det är en av de grejer jag är mest stolt över nu i efterhand. Så matchen efter det vann jag. I vänster slutade jag på 10e plats och var nöjd.

Tänk dig hur all din energi är i ett glas. Är glaset fullt? Tomt? Dricker du själv ur glaset? Bjuder du bort och om du gör det, får du tillbaka? Eller tar någon utan lov? Är energin eldig och sprakande och påminner om lava? Är den färglös och kanske vattnig? Mitt glas hade gått från tomt till halvt. Lagom för att jag skulle orka tävla, vara social och resa. Det fylldes på mer där men samtidigt så var det något som jag kände drog ur. Så jag laddade om.

Ny dag. Ny arm. Nya domare. Ny startordning. Ny energi.

Jag låg ganska länge i gruppen med obesegrade. Sen mötte jag ukrainskan. Hon kom på tredje plats. Jag halkade ner till gruppen med en förlust i bagaget. Sen mötte jag turkiskan. Efter två förluster är det klart. Efter två förluster sprang jag ut.

Jag bestämde mig ganska snabbt att jag inte skriver ut något resultat för höger arm. Det går att hitta på internet om man nu verkligen vill veta men jag tycker inte det är viktigt den här gången. Jag kom långt ifrån sist. Jag kom inte på medaljplats. Placeringen spelar ingen roll för jag SKA vara nöjd. Jag bröt ner Turkiet, Ryssland, Kazakstan. Länder som är topplacerade och man kan vara säker på att de verkligen skickar de bästa de har. Jag placerade mig före många på resultatlistan. Jag rubbade turkiskan, gav allt, gjorde mitt absoluta bästa och jag är nöjd. Jag mötte fel personer men måste bli starkare så det inte spelar någon roll. Jag måste bli starkare så jag inte bryts ner både bokstavligen och bildligt.

Tack alla för allt stöd. Helst de som funnits när det varit mörkt. Tack till mina samarbetspartners M Boije Bygg, HK Fjäll och Norrhelikopter som gör allt möjligt. Tack till alla som tror på mig. Tack till alla som läst igenom allt. Och kom ihåg att det gäller även dig.

Tankarna är mina. Jag är jag. Ingen kan ta det ifrån mig.

VM 2016

Foto: Ante Fahlén på Grafiska Verkstan

Nu är det återigen dags! Jag håller på att packa för fullt och jag tar för en gångs skull med mig mer än typ bara tävlingskläder. Kommer säkert slänga ut allt onödigt innan jag står på flygplatsen.. VM har redan dragit igång med juniorer och masters och Lill-Elin har dragit hem ett guld och ett brons. Jag kör till Lycksele idag och i morgon ska jag och Vicky försöka ragga skjuts eller ta bussen till Umeå och flyga vidare mot Bulgarien.

Det har varit ganska kämpigt här till och från. Det är huvudet som inte riktigt varit på plats men det känns bättre nu och allt kan hända. Tankar har snurrat och jag har känt mig svag och inte redo, men samtidigt så har vikten bara klaffat och jag vet innerst inne att jag inte blivit svagare. Jag VET att när jag står där och det är dags så kommer jag göra mitt bästa och ingenting annat spelar någon roll.

Foto: Ante Fahlén 

Jag vill välkomna mina nya supporters/samarbetspartners! HK Fjäll – http://klimpfjall.se/ och M Boije Bygg – http://www.boije.com/
Norrhelikopter vill flyga med ett år till och det tackar jag för – http://norrhelikopter.se/

Samtidigt vill jag åter tacka Folkes Bil, Klimpfjälls idrott och intresseförening och Norrhelikopter för det som varit. Med hjälp av Ante Johansson gjorde jag en liten kort film:

Förklaring..

Ett år har gått sen jag påbörjade utbildningen och det nya jobbet på järnvägen. Jag har trivts som fisken i vattnet och har gått in med målet att lära mig så mycket som möjligt och har gett allt. Det har varit ett jobb som har känts kul att åka till fast att det regnar och kollegorna har varit bra. Så att jag blev väldigt ledsen nu över att lämna det jobbet är inte så konstigt. Jag har älskat att köra maskinen och även de andra maskiner jag fått testa på. Jag vet inte riktigt varför då jag inte fått något konkret annat än ett luddigt svar; “Intresset för arbetet ska alltid gå i första hand med allt vad det innebär.” Vilket känns lite konstigt då jag alltid velat jobba, har gjort allt utan att klaga och till och med jobbat då jag varit sjuk och tackade ja till att jobba extra på min födelsedag. Hade jag gjort något fel så skulle kollegorna sagt det direkt vill jag tro i stället för att ge beröm. Men men, det är bara att ta sikte på nya mål och kämpa vidare. Jag blev i vilket fall inte uppsagd och den tid jag varit på företaget så har jag lärt mig massor och det är ingenting jag ångrar att jag hoppade på!

Innan detta så har jag varit sjuk och haft feber så jag har inte kunnat träna utan har jobbat, ätit och sovit. Då VM ligger i luften så har det varit lite jobbigt men har gjort vad jag kunnat. Efter beskedet så kändes allt plötsligt jättejobbigt och träningen kom i skymundan åter igen. I och för sig så jobbade jag i slakteriet under slakten och det är inte helt utan fysisk ansträngning men inte riktigt samma muskler som jag bryter med.

Hur som helst, den 6e Oktober så åker jag iväg till Bulgarien för mitt fjärde VM! Det känns bättre nu, på torsdag kommer jag vara på en sista armbrytarträning i Storuman och köra starter så jag får in det innan tävlingsdagarna.

Förra veckan testade jag något helt nytt också! Något som jag länge velat göra men som inte blivit av och som kanske inte är så passande inför en så stor tävling med tanke på skaderisk. Men jag testade köra cross på banan i Lycksele. De har tjejträningar och jag kände att det var passande att börja där. Innan så hade jag tankar om att det skulle vara svårt och att jag som bara kört lite på fjället innan skulle ha för få timmar på crossen. Men nu i efterhand så var det bara roligt och jag fegade inte i hoppen och klarade mig utan att köra omkull. Synd det blir vinter nu lagom till att jag började…

Viva Las Vegas

Jobb, Las Vegas, jobb, kalvmärkning och jobb… Ingen semester och en lätt panik över att jag inte hinner allt jag ska. Därför har jag inte uppdaterat på ett tag nu, jag har helt enkelt inte haft tid och orkat.. Sommaren har gått så otroligt snabbt, har jag ens haft utan långkalsonger någon natt? Jo det har jag nog. Men jag har bara badat ute en gång. Om man inte räknar då jag var i Vegas och låg i poolen minst en timme varje dag för där var det 45 grader varmt.

Nu får jag även säga hur det gick på proffstävlingen WAL vars final gick i Las Vegas. Tävlingen var helt annorlunda vad vi är vana med, publiken stod runt borden och det var lite andra regler. Jag var helt klart minst av alla på hela tävlingen med mina ca 51 kilon. Lägsta viktklassen var -58 så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig och ha som mål. I vänstern vann jag en match och blev 7a. Inte så jättebra men inte sämst och den har ju inte varit med så länge. I högern dunkade jag på. Tills jag mötte Barb som förutom att hon ser lite läskig ut då man möter henne i tävling är riktigt stark. Med lite väl mycket sidotryck för min smak så blev hon både min första och andra förlust. Lite synd att jag mötte henne och inte någon av de andra som var kvar för då hade jag kanske haft en chans att klättra ännu en placering eller i alla fall fått möta en ny. Men en fjärdeplats i högern är inte något jag gråter över utan är nöjd.

Sen dess har jag mått lite sådär. Lite efter-tävling-depp och allt har väl inte riktigt gått min väg. Personer som sviker så man känner sig ensam, träning som uteblivit, trött och många tankar. Har dessutom lagat bilen för 30 000 kr och köpt nya sommardäck för andra sommaren i rad för 10 000 kr… Det är skönt att ha ett jobb där man trivs i vilket fall även om det blir lite extra ensamt ibland att bo någonstans på hotell. Nu senaste tiden har jag varit i Älvsbyn och de har typ inget fungerande wifi på hotellet. Men de har fint gym och god mat! Dessutom har jag fått se hur ett spårbyte går till på nära håll.

En helg tog jag och gjorde en impulsresa ner till Stockholm under deras Pridefestival. Var bra för mig att åka och träffa lite folk och umgås med Ana. Åkte utan förväntningar men det slutade med att jag hade både gått upp på stora scenen inne på Pridepark, gick med samiska flaggan i paraden och lärde känna fina personer.

I övrigt så är jag nu på gång med lite allt möjligt, göra en kort tackfilm, ordna nya samarbeten/sponsorer, hjälper mina föräldrar här hemma och har lite fotoidéer. Kul! Men jag önskar ändå att man hade mer tid än vad man har. Ikväll hade jag tänkt köra till Lycksele för att köra cross på bana men hann aldrig, kör i stället till Storuman i morgon och tränar. Har varit förkyld så träningen har blivit lidande och det är inte länge kvar till VM nu så efter att ha pratat med superRoine igår så har jag nu ett nytt upplägg sista månaden. Resa och boende är bokat så nu är det bara träningen och det mentala som ska falla på plats. Men jag är en fighter så det borde inte vara några större problem.

När livet ger dig citroner, gör en kladdkaka och alla kommer undra hur sjutton du lyckats!

Äventyr

Nu har jag börjat landa efter allt som har hänt på senaste tiden. Rumänien börjar kännas lite avlägset och det är nästan så man måste kolla bilder och titta på medaljen för att veta att det verkligen är sant. Nu är det ju “bara” ett EMbrons men ändå stort.

Sista middagen i Rumänien, precis efter jag fått ta emot bronsmedaljen

Att ta sig hem från Rumänien tog tid och det var nästan så att jag blev kvar. Jag hade tydligen inte tänkt åka hem med de andra utan stanna en månad till, det blir att trippelkolla allt i framtiden! Som tur var gick det att lösa. Sen fanns inga lediga platser på flyget till Vilhelmina så jag blev tvungen att flyga till Umeå och därifrån ta buss till Vilhelmina och fixa skjuts ut till flygplatsen där jag hade min bil. Efter midnatt var jag hemma i Klimpfjäll så jag la medaljen på köksbordet så mina föräldrar fick se den på morgonen.

Renkalven Faamoe

Lycka!

Åkte Volvo PV i cruisingen

Någon dag senare körde jag åter till Umeå och hämtade på flygplatsen, mitt besök från England. Det blev ett par dagar med massor av olika äventyr så som att hälsa på en renkalv som är bästis med tre hundar, invigning av vägen över Stekenjokk och bilcruising. Vi hade turen också att få en privat föreställning av den duktiga jojkaren Tanja Nordfjell! På måndagen var vi i Storuman och tränade. Jag visade och instruerade armbrytning och fick köra mig trött och sen visade hon mig lite kampsport så det blev lite lek på lokalens brottarmatta. Tidig tisdagmorgon körde jag och lämnade av henne på flyget igen och sen var det dags att lämna tillbaka bilen till Folkes Bil. Efter att ha fått provköra den i ett halvår kändes det plötsligt lite konstigt att inte ha den längre men jag är tacksam för ett gott sammarbete och för deras stöd!

JA, det är snö kvar uppe på Stekenjokk

Sista bilden med och på bilen

Sen blev det storm ute och jag körde till Skellefteå för att jobba. Ingen trevlig körning då det blåste massor och det var träd som hade blåst ner under natten till onsdagen. Nu har jag varit här i Skellefteå och jobbat sen dess, blir 10 jobbnätter totalt, och på lördag kör jag hem igen bara för att packa om väskan. Snart är det nämligen dags för WAL tävlingen i Las Vegas!

Jobbet går som på räls

Jag har hunnit med en del träning också. Ett pass i Storuman med Heidi och sen varje dag på hotellet. Scandic är bra att de har gym på sina hotell och Scandic Skellefteå ska ha creds för att de är så hjälpsamma och tillmötesgående. Ett pass på stora gymmet i stan blev det också men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig för de hade gruppträning i den lokal som jag ville vara i. Men i det stora hela så har det varit en bra arbetsperiod där jag mest bara har jobbat, ätit, sovit och tränat!

På min instagram gör jag en exklusiv rundvandring på mitt hotellrum, där finns även fler bilder och videos
@blindedition