He mått ha gulle, men he gall int...
Nu kommer inlägget om senior 🙂
Under årets VM tävlade jag inte bara junior, utan senior också.
Målet var att komma top 5, men “he mått ha gulle, men he gall int.” Som betyder “Det skulle ha gått, men det gick inte.” på Sorselebondska.
Tankarna inför att tävla senior gick fram och tillbaka. Jag var inte rädd, men jag visste det skulle bli tufft. Tidigare på EM i våras hade jag tävlat senior och jag visste precis vad jag gav mig in på. Hade då som bäst kommit 5:a.
Första matchen gick jag mot en ryska, Luiza Gabueva. Det slipade ur och det blev remmar. Starten går igen och jag får över hon på min sida, men sedan blir det en armbågsfoul för henne (lyfter på armbågen). Sedan blev det omstart. Den här gången släppte hon pinnen så hon därefter kom över med min hand/arm på hennes sida och tillsist stoppade domaren matchen och gav henne vinsten.
Jag visste att det var något som inte stämde. Huvuddomaren var osäker. Så jag ställde mig kvar och protesterade den matchen. Sedan kom landslagskaptenen Jimmy Cembula och sedan en “högre” domare och jag förklarade vad som hade hänt. Jag vill att rätt ska vara rätt. Släpper man pinnen så innebär det att det blir en foul och får man två fouler den matchen så vinner motståndaren.
Protesten gick igenom.
Nästa match mot Ekaterina Afonina, en till ryska och vinnaren i seniorklassen i både höger och vänster. Förlorade den matchen, men hon var bättre.
Nästa match mot Elvira från Kazakhstan. Hon såg stor ut. Kan hon verkligen ha vägt in på 60? frågade jag mig själv. Fast jag samtidigt såg framemot att möta henne. Hon hade spöat en tidigare gammal motståndare åt mig så jag tänkte att det här blir kul!
Det blev domarns grepp och sedan remmar. Yes! Nu har jag det! Starten gick och det gick ovanligt lätt. Jag var vidare nu!
Nästa match skulle jag gå mot Victoria Karlsson. Jag har tagit hon i högern men inte i vänstern så det var väldigt nervöst.
Förlorade även den matchen. Besviken var jag. 2 förluster = ute ur leken. Kollar upp på resultattavlan och ser det stå: 6. Elin Janeheim, Sweden.
Sedan sprang jag bara ut därifrån. Jag kände mig så värdelös. Jag hade förlorat mot en svenska! Vi från den svenska dameliten är bland utav världens bästa så jag var inte besviken över det. Det var just för att jag har en sån sjukt vinnarskalle.
nya smeknamnet fick bli 6:an av pappa. Tur jag är van med han och hans skämt 😉
Det dröjde några timmar innan jag förstod hur bra det egentligen är. Jag försöker tänka att jag “bara” är 15 och mot de jag förlorade mot var mellan 10-15 år äldre. Men det går inte när man bara har ett mål i sikte.
Tur att fler gånger kommer för det var inte sista gången jag tävlade internationellt i senior! Fick verkligen blodad tand för det!
Foto: WAF
Jag mot Ekaterina.
Tankar osv efter VM
Det har gått ungefär 1 vecka sen vi kom hem från VM. Först höll vi inte på att ta oss dit och sedan blev det krångel på vägen hem. Men det får man leva med. Det är så man minns det mer.
Vi skulle flyga från Umeå 15:45 och landa i Budapest 22:45. När vi väl kom till flygplatsen och skulle checka in väskorna så var flyget till Bromma inställt. Skulle vi ha åkt med flyget som gick senare så skulle vi ha missat de andra anslutningarna och då skulle det inte bli något VM. Jag grät. Gick fram till disken gråtande och sa: “Jag ska tävla VM och jag måste vara framme ikväll i Budapest! Kolla om det går några flyg från Arlanda, för dit tar vi ju oss i alla fall om vi flyger till Bromma.” Killen bakom disken kollade på mig med stora ögon och blev någorlunda mer stressad nu när han kollade efter flygresor. Plötsligt säger han: “Tyvärr så kan ni inte komma fram ikväll, men går det bra imorgon förmiddag? Vilken tid isåfall?” “Så tidigt som möjligt!” Svarade jag. Tillsist tog vi oss iväg, men vi var tvugna att övernatta på flygplatsen i Berlin för att sedan nästa dag ta oss vidare till Budapest och invägningen kl. 15:57 på Hotel Flamenco. Jag sov nästan ingenting den natten och när vi tillsist kom fram så kunde man andas ut. Äntligen!
Invägningen gick galant! Sedan var det gomat som väntades och dagen efter var det dags för vänster arm…
Hur skulle detta gå? Frågade jag mig själv. Jag kände mig stark mentalt och fysiskt, men jag funderade ändå på den där Kazakhen jag skulle möta som bara skulle tävla i vänstern. Är hon jättestark i den? Kommer jag kunna försvara titeln? Många frågor ställde jag mig själv, men sedan var det dags att släppa det och fokusera. Musiken i öronen är på nästan max och jag spelar filmmusiken från Blixten McQueen och känner att just idag är jag stark det här har jag.
Första matchen – mot Veronika från Ukraina. Jag vann. Jag var snabbare, men det kändes ändå inte bra. Vad är det för fel på starterna? Jag brukar vara snabbare.
Nästa match – mot en Tereza från Slovakien. Jag vann. Jag var snabbare och nu kändes det bra. Jag var nöjd nu. Nu gäller det bara att ladda upp inför nästa match. Match om att gå obesegrad fram till finalbordet.
De glömmer bort den matchen så vi får inte bryta förrän tungviktsbrudarna har brutit klart.
När det väl var dags, var det hon jag skulle möta. Kuralai Abdulla från Kazakhstan. Starten gick och slaget som jag fick till, trodde jag inte skulle bli så bra. Nu var man obesegrad! I finalen väntar samma motståndare som besegrat en turkiska i semifinalen.
Finalen blev lite tyngre, för nu blev det remmar. Men jag lyckades ändå besegra henne.
Foto: WAF
–
Nästa dag var det dags för högern. Hm… förra året kom jag trea… Hoppas det går bättre i år.. men det är en ny Ukrainska med som bara tävlar högern.. hon kanske är jätte bra i den?
När det väl var dags fick jag till starterna och slagen i högern bättre än vad jag tidigare nånsin fått. Först mot Mihaela, Kroatien. Sedan mot Sümeyye, Turkiet. Sist mot Barbara, Slovakien. Vad har hänt med högern!? Såhär bra har den aldrig känts på tävling. Nu är det dags att ladda inför finalen. Första VM-finalen i högern!? Bara det var sjukt.
Finalen gick snabbt över. Jag fick till det igen!? Första guldet i högern!?
Foto: WAF
Det var helt sjukt, men ändå helt underbart. Tänk vad bra jag och pappa tränat tillsammans ändå! Tänk vad många ggr som jag blivit så sur på pappa under träningarna att jag bara ha viljat gå därifrån och skitit i det. Därför vill jag ge ett extra stort tack till dig pappa. För att du tränar med mig. För att du engagerar dig och för att du tror på mig. Utan dig så hade jag nog inte varit där jag är idag! Nu siktar vi mot nya mål tillsammans! SM 2018 är ca ett halvår bort och då äger det rum i Hedemora.
Jag vill också ge ett extra stort tack till mamma. För all den tiden du också lägger ner och står ut med när jag tränar och du är hemma och ibland följer med när jag är hos dig under de veckorna jag är hos dig. Tack!
Tack alla sponsorer som sponsrar mig så jag kan göra resorna möjliga och sikta ännu högre.
Baseco
Karlssons Åkeri
Ekspjuth Bygg
Gluetec
Tjintokk
Sorsele Tryckeri
Sorsele River Hotel
Bäcklunds Värme
Eldmark
Handelsbanken
Åbergs
Sorsele Stugan
Sorsele Frakt
I ett annat inlägg skriver jag om seniormatcherna och hemresan. Tjingeling. ?
Imorgon sticker vi!
VM närmar sig med stormsteg. Imorgon lyfter planet mot Budapest. På måndag är det invägning. 🙂
Det är några nya namn i senior och 2 nya namn i junior så det blir intressant. En Kazak tävlar bara vänster bl.a, en ukrainska tävlar bara höger i junior och turkiskan som bara körde höger på EM tävlar i båda armarna nu, så det blir intressant och otroligt kul!
Det är mitt tredje VM, förra året vann jag i vänster arm och kom trea i höger arm. Men man kan aldrig säga säkert hur det kommer att gå, det är det som är så kul. Det är ett VM jag åker på och alla jag möter är bäst i deras hemland. Allt måste stämma fysiskt och mentalt när det väl är dags. Jag kan inte ge bort något i onödan.
För övrigt känner jag mig stark. Det gäller bara att allt sitter då det väl är dags.
Från EM i maj där jag även tävlade senior. Screenshot från livestreamingen.
På tisdag tävlar jag vänster arm i junior, onsdag höger arm. Sedan är det 2 dagars vila för min del och på lördag är det dags för vänster arm i SENIOR. Hade gärna tävlat höger också, men då måste jag ta ledigt en extra dag från skolan vilket jag inte vill. Jag går faktiskt sista året i grundskolan och det är HT-betygen som man ansöker med till gymnasiet.
Under tävlingen kommer det att kunna sändas live, jag kommer länka här och på sociala medier var man kan se och vilket bord jag bryter på. Oftast är det bord 1, men på EM i våras bröt jag på bord 2.
Slutligen….
Tusen tack till alla sponsorer som gör detta möjligt!
Baseco
Karlssons Åkeri AB
Ekspjuth Bygg AB
Gluetec
Tjintokk
Sorsele Tryckeri
Sorsele River Hotel
Bäcklunds Värme
Eldmark
Handelsbanken
Åbergs
Sorsele Stugan
Och ett stort tack också till Sorseles egna fritidsledare, Emil Jonsson för all tid han lägger ner!!
VM närmar sig
Det börjar närma sig VM. 18 dagar kvar till avfärd. 19 dagar kvar till invägning och 20 dagar kvar till tävling. Tiden går fort. Tyckte det nyss var EM.
Foto: WAF
Fokuset ligger såklart mest på seniorklassen, eftersom jag också kommer tävla i den, men dock bara i vänster arm. Jag hade gärna tävlat i högern också för att få min revansch från EM, men eftersom jag då måste vara ledig längre än vanligt eftersom det är VM och inte SM/EM så skippar jag det den här gången.
Man måste faktiskt tänka på att skolan alltid går först. Hade jag inte tagit skolan på allvar hade jag inte varit där jag är idag i sporten.
Nog om skolan och nu går vi vidare till något helt annat!
Läste resultaten från dopingkontrollerna på EM i våras. 1 blev testad positiv och det var ryskan som kom på en andra plats efter mig. Riktigt tråkigt och synd, men samtidigt så är det dopingklassade medel hon tagit så man kan ju ändå tycka att hon kan ha koll själv. Men det är ett annat system i Ryssland, men jag tycker ändå det är lite tråkigt eftersom det bara var en junior.
Foto: WAF
Mina chanser på årets VM tror jag är goda. Jag känner mig stark fysiskt och mentalt, men det är ju på plats allting ska sitta, så mycket kan hända fram till dess.
Skolan börjar ju på måndag och då går jag sista året i grundskolan och på måndag är det bara drygt 2 veckor kvar. Wihoo!
/Elin
Efter EM
Hemma från EM och har riktigt hunnit landat och kommit in i vardagen. Det gick ju helt otroligt bra den här gången. Dubbla guld i junior och som bäst en 5e plats i senior! Det var riktigt roligt att tävla med seniorerna för nu har jag lärt mig en massa som jag ska tänka på till nästa gång.
Foto: WAF
Invägningen var dagen innan tävlingen. Vägde in på 58,6kg så hade nog kunnat äta lite mera frukost.. Efter det fick det bli pizza och sedan glass till efterrätt. På kvällen gick sedan svenskarna och åt med varandra. Inte jag och pappsen. Jag/vi måste alltid vara för mig själv litegrann och fokusera när det är tävling osv.
När det väl var dags för vänstern gick matcherna oväntat bra. Jag kändes stabil och just vänstern är min favorit arm (men jag är högerhänt). Att det sedan skulle räcka till guld i både vänster och höger är helt otroligt!
I högern gick matcherna också rätt bra, men jag är inte lika “säker” och fokuserad som jag är i vänstern. Varför det gick dåligt i senior i högern (åkte ut på två raka) var för att jag inte alls var med och bröt “fel” . Jag gjorde jättedåligt ifrån mig om jag får säga det själv. Men samtidigt är jag rätt nöjd eftersom i vänstern lyckades jag vinna över Irina Mazurenko som är en av alla dessa armbryterskor jag ser upp till. Så det var en mäktig känsla!
Innan frågade pappa mycket om jag var rädd för att möta seniorerna, för han va lite orolig om jag skulle bli rädd. Jag svarade då: Varför ska jag vara rädd? Hade jag varit rädd hade jag inte ställt upp mot dom.
Foto: WAF
Ska man bli the best of the best gäller det att vara lite fearless även fast vägen dit kan vara svår.
Foto: WAF
Nu blir det hårdträning inför VM som går i Budapest, Ungern i början av september.
